Livet är starkare än döden
Jag är tillbaka hemma efter joggning ca 45 minuter och lite träning (mage, muskler, träningscykel). Allt var normalt, plötsligt gick en kvinna på gatan och såg på mig då och då. Tip tap tip tap...hon ser på mig. Tip tap tip tap...hon ser på mig. Klart jag också såg på henne (hon hade ett konstigt beteende, nej?) och sade till mig själv : What is wrong with me? (quel est le problème avec moi?) Or maybe she is crazy? (Ou peut-être est-elle folle?). Jag kanske är a showman när jag joggar ute.
Imorse jag är lite ledsen av döden av skådespelaren Gary Coleman. Jag såg serien Diff'rent Strokes när jag var barn. Oh la la, jag blev chockad när min far sa till mig att Arnold var en vuxen : "What'choo talkin' 'bout, daddy?" Han var bara 42 år. C'est la vie !
† Repose en paix, Arnold Jackson †
Trots detta är livet alltid starkare än döden, tänker jag...Ha en jättetrevlig lördag (på land eller i luften)!
Hehe, hon kanske flörtade med dig? Du får fråga nästa gång ;-) Jag läste också om Gary när jag satt på tåget på väg till Köpenhamn idag...tragiskt. De har allt, dessa Hollywoodstars, men ändå verkar de vara de mest ensamma människorna i världen. Och ibland är ensamhet något som blir för stort att bära utan att demoner smyger sig på. May he rest in peace.
Casia, är du tokig? Att flörta med mig! En ung mamma! Jag vet att du skojar med mig, haha. Instämmer! Men vi alla är lite ensam i världen...Vissa människor är mer än andra.
