Miracle : un petit rendez-vous avec Dieu !
Cześć, Casia, jak się masz ? Hoppas att du har kunnat sova lite inatt (hoppas, hoppas). Jag har precis nu tagit en dusch med varmvatten och dricker en kopp kaffe och läser tidningar. Imorse har jag sprungit under en timme i skogen och jobbat musklerna. Jag gick hem just när det började regna...Achoo !!! Achoo !!! ;-)
Jag är så trött att tänka och inte får svar bestämde jag mig för att gå till kyrkan kl 11:00. Ja, ja, du har väl läst. Det är ett mirakel därför att jag aldrig går till där. Jag avser att gå till kyrkan i hopp om att Gud ger mig lösningen, säger mig vad jag måste göra. Because I am lost. Gud är tänkt att vara allvetande och ha visdomen. Jag behöver verkligen prata med honom och jag känner att han aldrig hör mig, så förhoppningsvis fånga hans uppmärksamhet där. Ja, jag skulle gärna få svar på mina frågor, en i särskilt. Dieu är lik dig, ni gillar för mycket att göra mig galen, hahahaha ;-)
Tror du att det är den förtvivlan som leder mig till kyrkan ? ;-) Jag tycker att det ska inte vara en dålig sak i alla fall. Hmmm, jag antar att prästerna inte är samma nu. Jag kommer att be en bön för din familj och du. Jag har för mycket saker för att skriva men inlägget är redan för lång. Stackars petite Polonaise !
Well, hoppas du har en underbar dag, ma chère petite Polonaise - Milego niedsiela, papa !
ps : det är så svart för mig att säga dig "papa", very strange, haha ;-)
Hey, Froggie! Jag tycker att du gör helt rätt i att bege dig hem till Mr God. Själv gick jag i kyrkan varje söndag när vi bodde i Polen. Och även om ett barn inte helt förstår det här med andligheten etc så kändes det skönt och tryggt att bara få vara där.
Än idag brukar jag sätta mig i en kyrka då och då, jag blir alltid lugn och andas in det heliga. När min mormor gick bort var jag där ofta, det gav mig nån slags tröst som jag inte kunde hitta nån annanstans.
Tyvärr tror jag inte att Gud ger dig nån lösning, däremot tror jag att han kan leda dina tankar på en annan väg som i sin tur leder dig dit det är meningen att du ska. Vad är det som tynger dig, Froggie? Maybe I can help?
Oavsett - hoppas att du får en lovley day! Det är kallt och grått i Malmö idag, jag ska jobba lite och sen sticker jag to da gym som vanligt. Orkar inte med några människor idag (sorry, mina vänner...hoppas att ni finns kvar ändå) så jag tänker vara eremit bigtime.
Ciao!
Viktigt : läs inte den här kommentaren om du har har en huvudvärk, ma chère petite Polonaise, haha ;-)
Jag gillade inte att gå i kyrkan när jag var barn. Det var för långt, för tråkigt. Men jag ändrade sig när min syster "studerade" katekesen (vet inte hur att säga det men du förstår vad jag menar : catechism). På grund av en flicka som blev min flickvän (var en blond galen med långt,långt hår som sjöng i kören också). Hon fick mig att "möta" Gud även om jag har aldrig hört hans röst eller sett hans ansikte.
Jag vet precis hur du känner när du sätter dig där (samma sak när min mormor gick bort. It is strange, he?). Jag känner en "inre frid" - kanske Gud är bredvid oss vid den tidpunkten, nie wiem. Det är så skönt att vara där, att jag undrar varför jag fortfarande inte har blivit en munk och lämna världen, haha ;-)
You want to help me, you?! Me? Well, I don't know. Jag tror att du inte väl har tänkt när du skrev det. Toi ?! Det kanske är bättre att du glömmer detta förslag. Förstår du vad jag menar? Men tack i alla fall. Ah, ma chère petite Polonaise, du är alltid...toi. Ja, du är alltid trogen till dig själv. En vacker ljusängel med ett stort hjärta, så generöst ;-)
Jag träffade Marie-Christine, min "gamla" vän (28 år) från kören, hennes make och sina bebis. Det är hon som tog en tur till Warszawa i September. Vi pratade om Polen och jag pratade lite om du (du är polska, inte sant!). Du är inte arg mot mig, he? ;-)
Eremiten Är tillbaka. Dina vänner kanske kommer att besöka dig hos dig i eftermiddag eller i kväll ;-) Surprise, Casia !!! Bonne après-midi, ma chère petite Polonaise de Zawiercie! Papa!
ps : Jag ber om ursäkt för den här långa kommentaren. Hur är ditt huvud nu ? Aj aj aj, ma pauvre petite Polonaise ;-)
Ey, dina kommentarer är aldrig för långa, det är alltid intressant läsning! Du får självklart prata om mig med dina vänner, I really don't mind. Hoppas att hon hade bra saker att säga om mitt hemland :-)
Jag tror att det är så det är. Det här med Gud och kyrkan. Han sätter sig bredvid oss, lägger en hand på vår axel och vi känner en trygghet i all kaoset som vi känner inombords. Han är alltid där, inte bara i kyrkan, för att hjälpa oss. Men vi måste vilja ta emot den hjälpen/vägledningen.
Jag tror att vi alla har Gud inom oss... Även om vi inte vill veta av det. Det är därför det är "lätt" att möta honom när vi väl öppnar vårt sinne. Han har ju alltid varit där!
Well, Froggie - hope du får en fin kväll. Jag funderar på att ta ett glas med mina vänner i alla fall... fast eremiten i mig stirrar tillbaka med fasa ;-) Jaja, jag får se. Ciao!
Haha, tu es folle ;-) Men dina kommenterar är intressantare än mina. Det är normalt eftersom du är så mer smart. Marie-Christine älskar ditt hemland...Maten är gudomlig och staden är vacker.
Du är konstig. Du bor i Sverige, ska inte till Polen men ditt hemland är/ska vara alltid i ditt hjärta. Vad kul att du glömmer inte Polen, detta bevisar att du är en sann polska. Poland = forever :-)
Jag beundrar dig för den här kärleken att du har för ditt hemland. Vill dina föräldrar leva i Polen igen ? Eller inte ? Din syster och du föredrar att bo i Sverige. Era liv ligger Pippis landet nu.
Håller med dig. Jag är en man men skäms inte att säga att jag grät som "en fontän" när jag såg min mormor låg på sängen. Däremöt var jag bättre när vi var i kyrkan (som var full av folk).
Gud älskar inte grodor, kanske dålig andedräkt, haha ;-)
Grodan är ett medium, du kan inte vara utan...dina vänner nu. Ni är lika spanjorer : utgång varje kväll ;-) Eremiten är död för evigt ! Papa !
