Bonsoir, belle Princesse ! Under min "spännande" (öh, läs Zzzzzzz ; det är kvällen nu, så var positif) dag, jag hade ett samtal om leendet med en kollega (+ 50 år) och hon sade något konstigt. Min kollega var i ett privat (katolskt) gymnasium med några jesuiter som lärare (jag trodde att de inte gjorde det i Frankrike sedan länge).

Min killega : Jag är bokstavligen livrädd när jag hör ordet "leende".
Moi : Bien sûr, "livrädd" ! det är inte lite överdrivet, eh?
Kollegan : Tja, inte för mig.
Moi : Okej och...Varför säger du det?
Kollegan : En dag en av mina jesuitiska lärare sa till oss att vi aldrig bör le för att vår Frälsare aldrig log i livet.
Moi : Hur kunde han veta att Jesus aldrig log?
Kollegan : En präst är tänkt att känna Jesu liv. Dessutom han skrämde mig på den tiden.
Moi : Och? Präst eller inte, den här mannen var en idiot. Om han inte bodde Jesu tid hur kunde han veta det? Att le är ingen synd.
Kolegan : Inte för honom, uppenbarligen.
Bla bla bla...

Om det är inte bra att le så har jag ett seriöst problem eftersom jag ler så ofta. Jag kommer aldrig förstå människor som tror de vet mer än de andra. Ett leende är en positif sak i livet. Det kan göra livet så underbart. En dag börjar alltid på bästa sätt när någon hälsar dig med ett leende. Det är bara min åsikt och min erfarenhet av livet. Men var och en av oss ser saker med andra ögon ändå. Jag är säker Jesus älskade att skratta och visste en hel del skämt. Och jag tror att leendet är ett bevis på Guds existens. 
Människor !

                                                                    *   *   *

                                

Shhh ! Je te souhaite une bonne et agréable nuit avec plein de merveilleux rêves, mon doux petit ange de lumière !