Varför?
Min syster var 3-4 år gammal när min far förlorade sina njurar. För 14 månader, min far har cirka 16 operationer.  Varje dag  skulle vi se honom på sjukhuset. Detta hade traumatiserad min lillasyster. Hon talade bara till mig och våra föräldrar. Om någon var där, hon sa inte ett ord (kusiner, mostrar, familjen eller okända). I åratal  träffat Christelle flera barnspsykiatriker: ingen förbättring. När jag skulle hämta min syster i skolan, barn var alltid glad att se mig. Men jag visste att dessa barn har att säga dåliga saker om min syster när jag var inte där.
Efter 9-10 år av dialys, min far fått en julklapp: en ny njure. Ett år efter min far var att leva ett "normalt" liv. Sedan en dag, min syster talade till en faster (hon var så förvånad över att hon grät). Så min lillasyster började tala med alla vid en ålder av 16 år.