Min syster var 3-4 år gammal när min far förlorade sina njurar. För 14 månader, min far har haft ca 16 operationer.  Varje dag  gick vi på sjukhuset för att se honom. Detta hade traumatiserad min lillasyster vem pratade bara med mig och våra föräldrar (hon såg min far lida alla dagar). Om någon var där, hon sa inte ett ord (kusiner, mostrar, familjen eller okända).

                                               
                                                    Dr Freud, what is my problem ?

I åratal  träffat Christelle flera barnspsykiatriker: ingen förbättring. När jag hämtade min syster i skolan, barn var alltid glad att se mig. Men jag visste att dessa barn sa dåliga saker om min syster när jag var inte där. De skrattade åt henne (sis var annorlunda av dem). En av hennes lärare till och med sa att hon måste gå in ett psykiatriskt sjukhus. "Du och jag måste göra det nu. Men inte min lillasyster !" sa jag till systers läraren.

              
                                                            Syrran, när var 3-4 år !

Efter 9-10 år av dialys, min far fått en julklapp: en ny njure. Ett år efter levde min far var ett "normalt" liv. Sedan en dag, min syster talade till en faster (hon var så förvånad över att hon grät). Så min lillasyster började tala med alla människor vid åldern av 16 år. Hon talar franska bättre än många andra. 

"Sytuacja, w której robi się coś po właściwym czasie, z opóźnieniem, jest lepsza niż niezrobienie tej czynności wcale."

                
                                                                Tack för tipset !

En liten positiv tanke : det fanns många tjejer/flickor omkring mig när jag gick promenader med Christelle, haha ;-)